Jag vill inte va en fis i rymden.

Men om jag så bara förblir en fis i rymden och den ständiga tvåan, så vill jag vara en fin fis. Bort med tankar om att alltid komma steget efter och känslan av att bara nästan räcka till och kunna vara lite bättre. Så här på första maj ställer jag mig frågan varför det är så viktigt att alltid vilja vara nummer ett. Även om de må vara viktigt i vissa sammanhang, men för det mesta lever vi inte för att bli bedömda.  Ska vi gå genom livet och bara vara bäst eller sämst eller kan vi nu inte släppa loss vårt register av känslor för att DET ÄR VÅR!!!

Valborg firade vi genom att gå fackeltåg till Riddarholmen, där Zacharias också släppte loss ett litet releaseparty för hängivna fans. Så nu måtte väl sköna maj känna sig välkommen.

Eftersom jag mest har berättat om Zacharias den sista tiden så är det väl på sin plats att skriva om att den norska TV serien som Tehilla spelade in i höstas hade urpremiär i Paris förra veckan. Coolt tycker jag. Kommer först till hösten på TV i Skandinavien.

Klicka på bilden för att komma till artikeln.

 

 

Påsklov och Svinalängorna på SVT

Igår visades Svinalängorna på SVT. Eftersom det är en viktig film rekommenderar jag er som inte sett den att se den. Det är så tragiskt att det alltid är barnen som ska komma i kläm när vuxna har problem.  Det är en av anledningarna till att jag tycker vi ska sprida hopp till de människor vi möter. Vara positiva. Ibland syns det inte utanpå. Lenas berättelse i Svinalängorna får hjärtat att brista.

Innan filmen startade igår så påpekade Fredrik Sahlin i Filmklubben: ”Kolla gärna lite extra på Tehilla Blad. Hon håller hela filmen i sin sköra lilla uppenbarelse”. Word!

Det är snart fyra år sedan hon spelade in filmen och spelmässigt så känns Svinalängorna fortfarande angelägen. Jag tror den kommer att bli en klassiker.

Och lugn bara lugn. Tehilla fortsätter med sitt skådespeleri.

Fullt Påsklovshus

Den här veckan har vi haft påsklov och eftersom skolveckorna alltid är så intensiva, så är vila välbehövlig, men det kan också vara roligt. Jag är mycket för det här med att ha roligt. Igår var vi och såg ”Karlsson på taket” på Kungliga Operan. Den hade allt det som fångar uppmärksamheten för dem som fortfarande har barnasinnet kvar. Högsta betyg! Efteråt gick vi till Vapiano och hade en trevlig eftermiddag. Vi har också hunnit med att se både ”The Host” och ”Trollkarlen från Oz”, firat födelsedag och städat i trädgården eftersom vi skall sälja en del av våran tomt. Som vanligt är det en enda stor, härlig röra. <3

 

 

Påskakärringar

 

 

Påskägg

 

 

 

Påskafton

 

Supergod Laxcheescake

 

 

Påsklovsmys på verandan

Födelsedagsbrunch

 

 

Karlsson på Operan

 

Premiär för Victoria

Förra veckan var det premiär för den norska storfilmen ”Victoria”. Vi var bjudna till galapremiär i den stora biografen Colosseum i Oslo. Även om Tehilla bara har en liten roll i den här filmen är det ingen tvekan om att hon gör sin del väldigt bra. Vi tyckte alla om den vackra berättelsen och det ovanligt fina fotot som regissören Torun Lian lyckats trolla fram. Magiskt!

Den av skådespelarna som imponerade allra mest var Jakob Oftebro som spelade mjölnarsonen Johannes. Även långfilmsdebutanten Iben Akerlie glödde. Bill är alltid Bill. Den killen behöver bara visa sig på duken. Hoppas verkligen att filmen kommer till Sverige snart så att ni får se den.

På väg ut från festen efter filmen stöter Tehilla på två fans som har åkt ända från Tyskland för att träffa henne och få hennes autograf. Svinalängorna har nyligen visats i Tyskland och de hade med sig stora bilder på Tehilla som de önskade få signerade. De tyckte att det här var en stor dag att få möta sin stora idol. De skrattade lite generat för de kunde ju inte vara säkra på att Tehilla skulle vara där. Rutinerad som hon är så bjöd hon upp till dans. Att de också fick lillebror på köpet gjorde inte saken sämre. Han spelar ju lillebror Sakari i Svinalängorna eller ”Bessere Zeiten” som den heter på tyska.

Daniel och Tehilla på röda mattan

 

 

Jakob, Tehilla och Daniel

 

Daniel, Tehilla, Iben och Oda

 

 

Bill, Tehilla och jag

 

 

Bill och Junior

 

Tehilla med svenske kollegan Per från Öyevitne

 

 Filmnördarna från Tyskland

 

 

 

 

 

Les Miserables

Första gången jag såg en riktigt stor musikal var när vi precis hade flyttat till Stockholm i slutet på 80-talet. Jag var tjugofem år och satt på fjärde raden på Circus och såg Les Miserables med Tommy Körberg. Aldrig förr hade jag sett något liknande. Det kändes som jag hade kommit till himmelriket! Halleluja!

Nu kan det verka lite konstigt eftersom jag ändå alltid hade haft ett intresse för teater och det kulturella livet. Lite konserter och teatrar i Småland hade jag förstås gått på, men det var först då som jag riktigt tillät mig att bli uppslukad. Och så har det fått fortsätta…

Premiär på fredag och då ska vi gå!