Många av mina bloggar känns passé innan jag fått dem i tryck. Nuet är min följeslagare och kärleken till det här konstnärliga ständiga flödet har en benägenhet att snurra fortare än en penna kan skriva. Ögonblickets konst behöver heller inte alltid komma i tryck utan måste upplevas här och nu för att inte förlora guldstunderna.
För en vecka sedan var vi i Grekland. Där hände det en massa roliga och spännande grejer.
Då kände jag så här:
Ligger på en strand på Skiathos och hör vågorna brusa. Solen strålar över glada och tillfredsställda människor. Atmosfären andas semester. En strand innehåller så mycket liv. Vi har barnfamiljen som tappert kämpar med att hålla ordning och humöret uppe på de små. Lekande barn. Sandslott. Killar som kastar boll och vill impa på snygga tjejer. Förälskade par. Hångel. Grisskära ryggar. Putande magar finns det gott om. Håriga män. Det doftar sololja. Vattnet är underbart och lika varmt som jag minns barndomens hav. Skiathos. Du Grekiska ö så lätt att älska. Det sägs att den har en av flygvärldens farligaste inbromsningar. Och andra sidan får endast specialutbildade piloter landa här. Andrepiloten får inte ens landa själv. Livet har gjort mig till en specialutbildad pilot, det är så jag känner när jag ser medelhavets blå vågor rulla in nästan på landningsbanan! Känner mig överväldigad och tacksam som har hittat hit. Konstnärliga idéer blomstrar och vi har träffat likasinnade som vi skrattar gott med.
