Har funderat idag om det inte borde vara på tiden att inrätta en #slowday. Förr i tiden var Söndagen en sådan dag. Vilodag låter omodernt och en gång i veckan kanske inte funkar, men det är bara att erkänna att någon gång behöver vi alla vila. En Slowday skulle kunna vara en hyllning till den välbehövliga vilan.
Vitsen är att en människa ska få känna efter hur skönt det är att inte vara stressad. När man hör på Nyheterna att barngrupperna i förskolan är så stora att barnen inte vet vad alla heter, så borde vi väl göra någonting?
För snart två månader sedan drabbades farfar/svärfar av en svår hjärtattack. Efter intensivvård och eftervård på sjukhuset så fick han idag bo hemma igen. I fredags var jag på en väns begravning. Han blev bara 62 och idag har jag pratat med en av mina vänner vars man har drabbats av en svår tumör. I värsta fall har han bara några månader kvar. Döden tar ingen hänsyn. Jag har alltid hatat den, men vem gör inte det? Detta med att en människa upphör att existera här på jorden och att närvaron av den människan är slut. Tomhet!
Jag har blivit påmind de senaste veckorna om livets skörhet och att vi inte ska leva snabbare än att vi hinner med varandra. Ta en #SLOWDAY så fort du kan!
Dagens film är en påminnelse om att vi kan göra mycket tillsammans.
Tillsammans gör vi skillnad.