Dagen efter Lucia är man väldigt trött. Nu behövs varma sommarminnen. Fick en kommentar på Youtube om en av mina sommarfilmer från Gotland. Så här i december är det skönt att minnas sommardagarna. För oss är Gotland förknippat med dansläger. Just den här dagen ser ni fem av mina barn i en dansimprovisation. Koreografen Idan Porges från det världsberömda danskompaniet Batsheva i Israel ledde det lustfyllt.
“Vad härligt at få börja arbetsdagen med att titta på detta.” skriver santander på Youtube
Ett välfyllt kylskåp slår det mesta. Det känns liksom festligt när man kommer hem med sina matkassar. Matteus som pluggat borta några år och bott själv var med mig och handlade. Han tyckte att det blev dyrt, men mat kostar. Det vet alla. Själv köper jag aldrig halvfabrikat och då kan man spara en del. Man säger visserligen att tid är pengar, så detta är mitt sätt att tjäna pengar. Det är inget fel att tycka det.
Ända sedan barnen var små har vi lussat den trettonde. Först var det för grannarna, men när barnen blivit äldre har de fått sina egna evenemang på morgonen, så då har vi i stället gjort något på kvällen. Idag blev det den vegetariska restaurangen Hermans på Fjällgatan som fick ta emot vårt spontanlussande. Jag är så fascinerad att mina barn faktiskt fortfarande tycker det är roligt och ställer upp på våra galna upptåg. Och nu har jag ju också en extra liten stjärngosse som vill vara med i gänget. Utan utrymme för spontanitet skulle livet bli långtråkigt, men var finns tiden? Idag fanns alla inne i stan och slutade ungefär samtidigt. Äta skall man ändå göra, så därför slog vi två flugor i en smäll där vi både kunde sjunga och äta. Hermans är ett himmelskt gott ställe för den som äter vegetariskt eller för den som skulle vilja pröva. Zacharias hade tyvärr inte hunnit hem från Göteborg än, för den som undrar.
I morse fick jag njuta av Adolf Fredriks Musikklasser i Immanuelskyrkan. Alphas klass och tre andra klasser sjöng och det var lika bra som alltid. Det här känns hemma. Att barn får möjlighet att vara med i kontnärliga sammanhang där de blir tagna på allvar. Det borde vara alla barns rätt i skolan. Både Temilia och Matteus har gått på AF.
Alpha var ledig idag för att hon sjöng på Globen hela söndagen. Junior har en envis hosta, så han var också hemma idag. Lika bra att passa på att göra något ute. Såga gran och plocka ris och åka till Tant Brun i Sigtuna var mitt förslag. Och för det mesta får jag som jag vill.
Vi fångade en underbar dag och en fin gran.
Tant Brun är dessutom ett av våra favoritfikaställen. Så här fick vi ett litet juldopp.
Idag var vi på Globens Luciakoncert. Alpha går i 6:an på Adolf Fredriks Musikklasser och det är bara de som kan skapa någonting så enastående stämningsfullt. Nu börjar vi bli ordentligt injulade. Lyssna och njut. Fast det är bara i Globen som man får live surroundljud.
Det hade varken varit roligt eller vackert att se en lucia med mustasch, med tanke på olika debatter som blåser mellan varven om att man inte får sjunga religiösa sånger i skolan eller att killar skulle vara diskriminerade om de inte får vara Lucia. Här är det åtta hundra skönsjungande elever som förvaltar det svenska kulturarvet på högsta musikaliska nivå och det vore bara barnsligt att förringa.
Tänk ändå vad många härliga vuxna det finns som helhjärtat engagerar sig för att barn och ungdomar skall få utvecklas.
När Nobelfesten ikväll gick på TV så blev jag påmind om när Rufus dansade där för fyra år sedan. Här är ett kapitel ur min bok Mamager
Nobel 2007
Det handlar om att några har tänkt till bättre än de gjort från början. Det är det som här belönas. Matematiska formler, vetenskaplig forskning, naturvetenskap, medicin, litteratur. Enklast förklaras detta med att det fortfarande finns envisa sanningssökare. TV sänder arton långa timmar. Alldeles för mycket för de flesta som saknar tid. Och varför ens ägna sig åt att glo på en fest, som det förmodligen aldrig ens går att få en inbjudan till. Eftersom jag ändå är hemma, så sätter jag TV:n på högsta volym. Sakta sprids underligt nog denna glitterstämning till och med här. Jag lyssnar på den kloka litteraturpristagaren Doris Lessing och nytt hopp fyller mitt sinne. Hon påpekar att det är stor skillnad på att höra och att lyssna. Efter den intervjun känns det som om jag har blivit tilldelad en ny vän. Tur för mig att jag verkligen använde min tid och lyssnade.
Jag minns när Rufus för första gjorde rollen som apan Herr Nilsson i Pippi Långstrump på Operan. Hela den karaktären färgade av sig här hemma. Helt plötsligt hade vi åtta små apor som hoppade i sängen.
Klockan halv åtta är det så dags för kungliga baletten att inta den stora trappan i Stadshuset – ett annorlunda dansgolv. Men det är ingen konst för den dansande Pippi med sin Herr Nilsson. Det kablas ut över hela världen. Den starka berättarlusten är lika stark som Pippi själv. Det är ett mästerverk som är både roligt, fantasifullt och vackert. Herr Nilsson är självklart min favorit. Jag som har följt Rufus med filmkameran i den här rollen på Operan sedan 2005. Denna speciella dag skickade jag med honom den lilla kameran så att han kunde filma själv inifrån stadshuset. Så nu sitter vi här efter festen med en guldkantad rulle och myser. Nu är det min tur att vara både nöjd och stolt. Det gäller förresten hela familjen. Hela julen kommer vi att jobba med dokumentären “Rufus – Herr Nilsson i Pippi Långtrump”. Strax innan midnatt äter vi nybakade pepparkakor och dricker glögg och pratar igenom det som hänt under dagens lopp. TV’n står fortfarande på, fast något tystare och vi skrattar högt när vi hör om en gate-crasher som äntligen lyckats ta sig förbi alla vakter, efter sjutton års försök. Det verkar gå bra att komma in utan att kunna räkna ut allokeringsmekanismen trots allt. 2007 års Nobelfest är slut. Jag blåser ut ljuset, känner doften av jul och den lilla apan slocknar trött här hemma i sin säng efter kvällens långa apdans.
Idag sjöng flera av barnen i St:a Clara kyrka. En adventskoncert för att stödja föräldralösa barn i Tanzania. En julig och mysig stund i centrum av Stockholm. Innan åt vi lutfisk och så bjöd jag på Adventsfika. Vår familj älskar att fika, kanske lite för mycket. Imorgon ska jag göra saffransskorpor så vi har till nästa… fika.
Det har gått en vecka in i december 2011 och man undrar om veckan fortfarande har sju dagar eller om ett dygn är tjugofyra timmar. Bara denna vecka är det tre koncerter och fem uppvisningar. Samtidigt skall Lucianattlinnen strykas och läxor läsas och skridskorna skall fram för att Junior skall åka i Kungsträdgården på fredag. Tur att jag hann att smita in på Sibyllans kaffe och tehandel och köpa lite nyttigt Shung Hao te och kardemummakaffe till Tobbe.
På förmiddagen var mitt barnbarn här och hälsade på.
Det krävs förstås lite planering för att producera en adventskalender. Det här med att gå på känn kan också ha sina nackdelar. Jag understryker ändå att det är mest fördelar. Men om kroppen känns lite konstig är det en fördel att låta den gå före. Klippet som jag skulle ha idag på Zacharias har fastnat i cyberrymden på väg från Göteborg. Han var och spelade på Bommen här om kvällen. Att lägga upp en video därifrån var min planering. Men så kom ett hugg lite snett under hjärtat och tryck upp i halsen och då är man glad att man kan ringa sjukvården. Men jag har en ljudlänk som ni gärna får lyssna på:
Så ikväll pysslade i alla fall ambulanssjukvårdarna om mig. De tog ett EKG och lite annat medan jag mest funderade på hur dyr egentligen den här utryckningen var för sammhället. Efter lite lirkande så fick jag reda på att det rörde sig upp emot tio tusen kronor. Det var ju skönt att veta att man åtminstone är värd det. När jag sedan ville ta en bild till min blogg på den trevliga personalen så ansåg de att jag var friskförklarad. Jag säger tack, tack! Hade jag orkat hade jag bjudit dem på lite saffranste i mitt julehus. Tobbe var på jobbets årliga julbord.
Framtidsdrömmar nystas hemma hos familjen Blad. Att vistas här i denna sena aftontimme är som en teaterupplevelse. Den blir en skön sorti ur denna första vinterdag. Kallt ute, men varmt inne. Så som livet är ibland.
Idag får ni en liten glimt av Juniors avslutning på balettskolans danskurs. Innan dess fastnade vi på en trevlig Sushirestaurant på Hornsgatan. Mat är viktigt för den som dansar.
