Nu är julen här och julaftonen är i full gång❤️ Att vara med och sprida glädje tillsammans ger mig julfrid som inget annat. Det tycks inte finnas några gränser på den tacksamhet och kärlek som jag mött idag. Barnen Blad sjöng av hjärtats lust. Maten från Hermans var fantastisk och bakverken från chokladfabriken fick alla att tindra som små ljus. Givmildhet är verkligen en källa till storhet. Tusen Tack till alla som ställde upp. Ni är stjärnor⭐️
I veckan var vi ute och gjorde ett gig med alla åtta barnen på ett företagsevent. Fullt pådrag några timmar gör däremot att man behöver vila två dagar efteråt. Sen är det mycket annat som skall skötas och det är fortfarande ungar som flyger hit och dit och allt skall koordineras. Men jag skulle aldrig vilja vara utan min stora familj. Det skulle bli ett långtråkigt liv. Fast det vet jag ju inget om för jag har aldrig haft det på annat sätt.
När jag kom hem igår kväll efter att ha varit ute och delat ut mat till hemlösa stod det en bukett tulpaner på bordet. Jag vet fortfarande inte vem den kom ifrån.
I morgon har Barnen Blad, eller BBx8 som de kallar sig ett gig tillsammans igen efter ett bra tag med individuella uppträdanden. Det är härligt att se hur de funkar som grupp när de gör något som det tycker är kul och där de jobbar för samma mål.
Inatt somnar jag med dessa bilder på min näthinna. Några visioner och reflektioner över livet. Vad hade livet vart utan alla barn. Hela deras uppväxt har vart präglad av musik och dans. Det blev en livstil och ja, jag tappade kontrollen, in i det kreativa mysteriet. Mor lurade dem att tro att allt är möjligt, om vi bara jobbar hårt. Ibland räcker det inte, säger folk. Men det ska vi inte bry oss om. För om det är några som kommer att lyckas så är det ni säger jag då. Gonatt! 
I morse när jag vaknade kände jag ett visst vemod över att livet går så fort. Kändes liksom som om att snart är det roliga över. Jag började gräva i bilder och minnen. Genast kändes det mycket bättre. Bilder är bra. Jag värderar numera mest upplevelser tillsammans, och inte ytlighet och flärd som man kanske skulle kunna tro. Jag bryr mig inte längre om det senaste. Utan snarare om att va det senaste i mitt sinne om ni fattar. Jag bryr mig om mina barn och de som behöver mig. Jag tror på ambitioner och höga mål. Har fostrat mina barn i det tänket. Men inser att jag redan vart med om det största, i och med mina åtta barn. Det är möjligt att det väntar fler äventyr. Men just nu bryr jag mig inte lika mycket. För att växa som människa behövs mest kärlek. Inte bara mer kärlek. Utan MEST. Hoppas någon ska bli uppmuntrad av mitt lilla kärlekstips. Jag vet att det funkar. Ju mer kärlek du ger desto mera får du tillbaka. Endast så blir det mest, tro mig.
Kram kram också en extra kram just för att det är måndag?
Full fart med övning denna söndagskväll i vardagsrummet. Om någon vecka är det åter dags för bbx8 att inta scenen. Man ska tro på det man gör och det man vill göra. Man ska helt enkelt inte ge upp. Det här är vad vi älskar att göra, därför gör vi det bara?
Vårt yngsta barn är 12 år och blir 13 om en månad. Han tycker att vi säger nej nej nej hela tiden. Jag förklarar att vi säger nej just för att han vill spela för mycket dataspel. Hade det vart något annat, då hade vi sagt ja ja ja. Den som spelar för mycket dataspel blir enkelspårig och lättirriterad. Jag har förklarat tusentals gånger för honom att vi måste hela livet lära oss att välja vårt fokus och söka efter det goda. Stay in focus!