Påsklov och Svinalängorna på SVT

Igår visades Svinalängorna på SVT. Eftersom det är en viktig film rekommenderar jag er som inte sett den att se den. Det är så tragiskt att det alltid är barnen som ska komma i kläm när vuxna har problem.  Det är en av anledningarna till att jag tycker vi ska sprida hopp till de människor vi möter. Vara positiva. Ibland syns det inte utanpå. Lenas berättelse i Svinalängorna får hjärtat att brista.

Innan filmen startade igår så påpekade Fredrik Sahlin i Filmklubben: ”Kolla gärna lite extra på Tehilla Blad. Hon håller hela filmen i sin sköra lilla uppenbarelse”. Word!

Det är snart fyra år sedan hon spelade in filmen och spelmässigt så känns Svinalängorna fortfarande angelägen. Jag tror den kommer att bli en klassiker.

Och lugn bara lugn. Tehilla fortsätter med sitt skådespeleri.

Fullt Påsklovshus

Den här veckan har vi haft påsklov och eftersom skolveckorna alltid är så intensiva, så är vila välbehövlig, men det kan också vara roligt. Jag är mycket för det här med att ha roligt. Igår var vi och såg ”Karlsson på taket” på Kungliga Operan. Den hade allt det som fångar uppmärksamheten för dem som fortfarande har barnasinnet kvar. Högsta betyg! Efteråt gick vi till Vapiano och hade en trevlig eftermiddag. Vi har också hunnit med att se både ”The Host” och ”Trollkarlen från Oz”, firat födelsedag och städat i trädgården eftersom vi skall sälja en del av våran tomt. Som vanligt är det en enda stor, härlig röra. <3

 

 

Påskakärringar

 

 

Påskägg

 

 

 

Påskafton

 

Supergod Laxcheescake

 

 

Påsklovsmys på verandan

Födelsedagsbrunch

 

 

Karlsson på Operan

 

Svinalängorna på Fanfaren i Farsta

Förra söndagen stack vi iväg till Fanfaren i Farsta på filmvisning av Svinalängorna där Tehilla och Alpha var inbjudna. Även Junior förstås, men han orkade inte komma utan fick vara hemma. Sådana här möten är viktiga och efteråt fick de gå upp på scenen för en frågestund och för att få blommor.
De har lärt sig att kunna svara på frågor och att berätta utifrån sina tankar och känslor och det är jättehärligt som föräldrar att se det hos sina barn.


Tre härliga systrar.

I veckan var jag på Dreamers & Doers som 4good hade på Rival här i Stockholm. Starka kvinnors driv och idéer som ville inspirera till att vi skulle hitta vårt drömliv och att våga tänka stort, men samtidigt ha en tydlig plan.

Lotta Voltaire, Victoria från Zetas trädgård och Emma Wiklund med flera var där.
Emma ställde frågan; ”vad ville du bli när du var liten?” och att vi ofta inte blir det. Så berättar hon att utifrån hennes modelljobb kom intresset för smink och krämer och uppmanar oss att gräva där vi står och göra det vi tycker är kul. För det går inte att lyckas om jag inte vågar misslyckas.


Supermysiga Emma Wiklund. Tänker genast köpa hennes hudvårdsprodukter Emma S.

Svinalängorna till Hollywood!!?

ALLA tidningar (Aftonbladet, GP, Skånskan, DN m.fl.) skriver idag om att Svinalängorna är vald att representera Sverige vid uttagningen av de utländska filmer som skall tävla på Oscarsgalan 2012.

Man får ju inte skryta för mycket för det passar sig inte i gamla Svedala MEN det här är Tehillas film!!!!!! så i eftermiddag blir det besök på fik.

Dessutom, bättre hantverk på alla plan än i Svinalängorna är svårt att hitta. Bra val av juryn som inte bara såg till trendiga koncept och intressanta maktstrukturer. Den här filmen är som ett personligt brev till alla barn i världen som behöver veta att det går att överleva.OCH det gör MIG glad!!

Det bubblar av lycka och det osar hett om telefonledningarna.

Svenska Oscarsnominerade

14 svenska filmer har blivit nominerade till en Oscar för bästa icke engelskspråkiga film. Fyra har vunnit. Här är hela listan:
+ ”Jungfrukällan” (regi: Ingmar Bergman, 1960; vinnare)
+ ”Såsom i en spegel” (Ingmar Bergman, 1961, vinnare)
+ ”Kvarteret Korpen” (Bo Widerberg, 1964)
+ ”Käre John” (Lars-Magnus Lindgren, 1965)
+ ”Ådalen ’31” (Bo Widerberg, 1969)
+ ”Utvandrarna” (Jan Troell, 1971)
+ ”Nybyggarna” (Jan Troell, 1972)
+ ”Ingenjör Andrées luftfärd” (Jan Troell, 1982)
+ ”Fanny & Alexander” (Ingmar Bergman, 1983, vinnare)
+ ”Pelle erövraren” (svensk/dansk, Bille August, 1988, vinnare)
+ ”Oxen” (Sven Nykvist, 1991)
+ ”Lust och fägring stor” (Bo Widerberg, 1995)
+ ”Under solen” (Colin Nutley, 1999)
+ ”Ondskan” (Mikael Håfström, 2003)
+ ”Så som i himmelen” (Kay Pollak, 2004)

Fransmännen gillar Tehilla

Filmfestivalen i Annonay gav många positiva reaktioner. En filmbloggare som var på plats skriver så här om Tehilla:

”La petite fille Tehilla Blad, port de reine sur un corps de fillette, saisissante de bout en bout, porte ce film très très lourd sur ces délicates épaules. Elle est LA raison essentielle de se pencher vertigineusement sur ce ”Beyond”.”

Översatt till svenska blir det ungefär så här:

”Den unga flickan Tehilla Blad, en drottning i en flickas kropp, gripande från början till slut, bär denna film mycket tungt på sina känsliga axlar. Hon är tveklöst främsta anledningen till att se sig yr av ”Svinalängorna”.”

Senaste tiden har mycket som hänt varit Tehillas förtjänst. Det är inte så att vi bara är nöjda när det händer mycket, men jag erkänner att jag älskar att bli bortbjuden. Fast jag kan inte säga att jag är bortskämd. De dagar jag känner mig lite nertryckt kan jag i alla fall sträcka på mig och tänka på att jag ändå är en del i allt detta som händer mina barn.

I veckan fick vi reda på att Zacharias har fått en roll i musikalen West Side Story på Göteborgsoperan. Flaggan åkte fram och extra god middag lagades. Någon dag senare fick Rufus ett fint brev där det meddelades att han fått ett stort fint stipendium, så då fick vi flagga igen. Jag köpte honom en fin härlig bakelse.

Och i torsdags ringde de från Hollywood……

Hade egentligen tänkt att skriva om att det inte händer tillräckligt för det kändes lite smådeppigt, men sen bakade Alpha och Tehilla goda små äppelkakor och då kändes det helt plötsligt bättre igen.

Jag vet – Jag är släkt med Nalle Puh.

Filmfest i Frankrike

För två veckor sedan var Tehilla och Junior inbjudna till en filmfestival utanför Lyon i Frankrike. En liten stad som heter Annonay ordnar varje år en festival med utvalda filmer av debutantregissörer. Tobbe åkte iväg med dem fredag till söndag. Där blev de väl mottagna och Tehilla fick ta ett stort ansvar som representant för filmen. Hon har blivit så modig och vuxit med uppgiften. Hon sitter där tillsammans med Outi på scen och svarar på frågor på engelska.

Junior tog bilder på all den goda franska maten. Franska croissanter och baguetter flera gånger om dagen. Själv stod jag i valet och kvalet om att följa med, men så kände jag att jag inte ville lämna Alpha hemma tre dagar. Vad jag har hört så var det en mycket lyckad resa och det är ju tur att man kan ta bilder.

Som vanligt är det mycket med olika föreställningar och premiärer. I dag skall vi gå på Werther på Operan, där Alpha medverkar som en skådespelande och sjungande flicka. På franska dessutom.  Så dit är vi på väg nu!

Bland de bästa.

Hela veckan har gått i högt tempo. Tro det eller ej det är en kraftansträngning att befinna sig i festligheternas mittpunkt. Nästa fredag åker Tehilla och Junior till Annonays filmfestival utanför Lyon i Frankrike. Filmvärlden vill träffa deras prinsessa. Det är stor efterfrågan. Fast om tre barn från en kändisfamilj varit med i Svinalängorna varav en blev nominerad till en guldbagge, då hade TV kanalerna stått i kö för att intervjua och HELA svenska folket hade vetat om de duktiga syskonen. Vi är mållösa och tacksamma att vi fått möjlighet att komma med i sådana här sammanhang och vi begär inte att någon skall ta ut svängarna mer än nödvändigt. Det är stort nog för oss och Sveriges elit grattade både Tehilla och oss på guldbaggegalan. Speciellt de äldre. Det stora är ändå att placera sig bland de bästa och att vara nominerad är ju faktiskt det.

Kvällens yngsta och äldsta uppmärksammade skådespelare: Mona Malm och Tehilla Blad.

Tehilla är ju bara femton år och då kan föräldrar bli pinsamma. Tobbe får gömma sin Myran-påse och jag får inte prata för mycket. Påsen med hennes stövlar göms i min väska för vi vill inte göra samma misstag som på galapremiären och jag pratar bara när hon inte ser på.

Ett stort tack för att vi fick vara med på det här trevliga…

Tehilla en vinnare oavsett!

Igår var det intervjudags igen. Denna gång hälsade Aftonbladet på. Innan de kom han vi åka skridskor på den nyplogade isen i ett soligt vinterlandskap runt Mälaren. Tankarna har snurrat runt de sista dagarna för oss alla. Idag gäller det. Tehilla tycker själv att man inte skall gå omkring och spela märkvärdig, men likafullt kommer det att kännas väldigt speciellt där på guldbaggegalan ikväll.”Jag ser det inte som en tävling”, som Tehilla säger. ”Det är bara roligt att få vara där. Jag tar en sak i taget.”

En gång jag frågade henne hur det var att spela Leena så hon bara: ”Jag spelade inte Leena. Jag var Leena.”

Håll tummarna för Tehilla i kväll. Hon är ändå en vinnare oavsett!

Idel positiva omdömen

Det bara rasar in positiva omdömen om Svinalängorna (och Tehilla) från bloggar och tidningar. Idag var det två nya recensioner:

Ö-viks Allehanda ger 5 av 5 och skriver:
”För det är uppfriskande att se en imponerande Rapace i en mer utmanande och mångbottnad roll än kantiga Lisbeth Salander. Men frågan är ändå om inte unga stjärnskottet Tehilla Blad imponerar än mer.
… inom ramarna för svensk film blir det knappast bättre än så här.”

Södermanlands Nyheter ger en fyra:
”De filmiska övergångarna mellan tidsplanen är effektfulla och viktiga. Och eftersom Tehilla Blad, som även spelade Lisbeth Salander som ung, är lika sluten och för sig på samma sätt som Noomi Rapace bryts inte illusionen.
Även övriga skådespelare är ¬utmärkt. Nästan för trovärdiga, faktiskt. Det blir helt enkelt omöjligt att värja sig mot Leenas barndomsminnen.”

Och ett citat bland otaliga bloggar som har överraskats av Tehillas insats:
” … men karaktärerna föder en helt annan känsla. Om det inte vore för att jag satt i en biosalong med pensionärer i majoritet, så hade jag förmodligen gråtit ner hela min röda biostol. Det var den värd. Den var värd varenda tår som rann längs min insida.
 Det var inte Noomi Rapace och i synnerhet inte Ola Rapace som gjorde den stora insatsen till min känsla för filmen utan snarare Tehilla Blad och hennes Lillebror. ”