Jag har upptäckt ebokens värld

I samarbete med Nextory så erbjuder jag dig att läsa e-böcker och lyssna till ljudböcker gratis en hel månad! Jag  har själv provat på och tycker mig fått mer tid för läsningen. Dels för att det alltid är så lätt att slänga upp en sida och för att jag nu slipper komma ihåg vart jag läste boken sist. Det här med e-böcker är jättepraktiskt och lättläst. Men också för att många har sin mobil närmast hjärtat, och därav kommer läsandet igång i ett mer kontinuerligt flow. Jag gillar verkligen Nextory.

Det är jättelätt att registrera sig. Du klickar bara på länken HÄR och fyller i dina uppgifter. Med kampanjkoden TALANGMAMMAN så får du det gratis en hel månad. Enkronan som dras från ditt kort får du tillbaka efter provmånaden. Ingen bindningstid och tänk vilket praktiskt sätt att få tillgång till tusentals titlar direkt i mobilen.

Jag fastnade i klassikern Orientexpressen av Agata Christie och sen tänkte jag lyssna på Martina Haags nya bok “Det är något som inte stämmer”. Perfekt!!

_20160330_002553

_20160329_225648

_20160329_225901

_20160329_235829

nextory

Annandag Påsk 

  
I Stockholm har jag min familj. Efter några intensiva påskdagar är det dags att få vila ut och ja, då är påsken nästan slut. För visst är det så, att vi tycks höja ribban hela tiden för vad som ska hinnas med. Mitt i alltihopa tvingade jag min man att byta toalettstol eftersom den gamla gick sönder. För det är nästan omöjligt att vara uppåt 20 personer med en toa. Eller ingenting är väl omöjligt.  Det finns värre saker. Han fixade det iallafall. Jag är heller inte personen som spar på krutet. Här har vi haft smörgåsbord med springande gäster, fiskedamm, diskussioner och stoj intill sena timmen. Jag gillar tanken om det obegränsade och att leka. Den friheten är ett sinnestillstånd. Snart ska jag åka och klättra med några av kidsen sen ska vi på kalas och ikväll kommer några gäster. Många av våra vänner med utflugna barn har det betydligt lugnare. Men jag är inte där än. När jag tänker efter så vet jag inte om jag längtar efter det heller. Men hela påsken har jag gått och längtat efter något som jag inte finner ord för. Min väninna flög till Barcelona, en åkte till landet, andra har tränat. Det är då jag också känner att jag behöver vidga mina vyer lite. Inte bara same same även om min familj är världens mysigaste. Jag behöver alltså stanna upp samtidigt som jag behöver ut och flyga. Hur nu det går ihop. Men nu är det lunch så nu har jag inte tid att fundera mer. Följde förstås Kerstin Thorvalls serie med spänning i dagarna tre och trots att jag är helt annorlunda, kände jag igen mig så otroligt mycket. Kvinnor som vågar sticka ut passar mig extra bra. Här kommer några bilder hur vi har haft det under påsk?Kram 

   
    
    
    
    
   

Hela världen står i blom

Vårkänslor 2

Hela  morgonen har jag lyssnat till Eva Dahlgrens nya låt, Hela världen står i blom. Helt plötsligt är det som om jag vaknar till nytt liv och jag hör hur mitt hjärta dunkar rött. Vi kommer aldrig att förlora. Det är det vi är oavsett vad jag känner. Alla dessa miljoner pixlar för oss som jag vill vara med i och fortsätta att lysa upp,  för allt som vi har. Jag erkänner att det ibland känns som om jag inte orkar mer. Jag vill ge upp ibland. Det är inte farligt att medge det. För att hitta nya vägar och inte kväva sin vilja behöver vi kanske välja på nytt. Jag vet mycket väl att jag lever med en fantastisk familj som jag själv varit med om att bygga upp. Kanske är det naivt att tro att det går att vara 100 procentig äkta och ärlig hela livet med alla. Men det är mer idiotiskt att inte försöka. Jag hatar känslan av tuffande tåg och när människor är självgoda och klappar varandra på axeln. Jag tycker vi ska våga fråga oss om vi fortfarande har samma mål. Om vi går efter samma karta. Min tanke lyser varm när jag känner att vi människor hittar varandra för då kommer färgen ofta tillbaka av sig självt.

Och till dig kära Eva, Tack! för din fantastiska känsla som gett mig ny kraft denna måndagsmorgon. Det gav mig ny glädje att till och med plocka fram mitt påskpynt ur skåpen?

Björkriset har redan börjat blomma. Kram

Skottdagen

Äventyret att hoppa från en klippa kanske bara varar i fyra sekunder. Är det värt ett hopp? Lägger vi till förberedelser och allt runt omkring så lär man nog inte få ihop mer än ett halvår. Skulle kännas lite som att bara fylla år var fjärde år. Låt oss uppmärksamma våra tankar och känslor varje dag och beräkna varje nytt hopp. Om vi nu ändå måste hoppa, ta då stoltheten med dig.


Say it straight, simple and with a smile. Alphas classmates ?before a party yesterday?

Every smile is a direct achivement


Igår firades älskade Elise i Klara för den hjälte och mor hon varit för Stockholms prostituerade i 22 år. En äkta Hjältemor❤ Elise var 58 när hon började gå upp till Malmskillnadsgatan och hjälpa. Den här veckan fyllde hon 80 år. Jag är 51 och fortfarande en sökare. Det verkar som den största tiden i livet går åt till förberedelser och lära sig att höra ett hjärtslag. Men under den här söndagseftermiddagen i Klara, känner jag att jag trots allt är redo att göra en ny viktig uppgift. Låt mig göra skillnad. Gud jag ber.

 

?Stort Grattis Bästa Alicica Vikander från oss. Från och med NU är allt möjligt!!!! ?#oscar

Helgen har rusat iväg och den här veckan har vi Stockholmare sportlov. Solen skiner över Sverige. Lika bra att skina med och njuta av livet och vara tacksam☀

 

Old town 

Sitter på Seta i Gamla stan och äter middag. Atmosfären är trivsam och maten är god. Efter att jag vart och hjälpt till i Klara kyrka idag strosade jag upp till Gamla stan. Vem har inte drömt om att få bo här. Tänk ett eget hus där jag kunde hjälpa människor med olika behov och finnas till hands. Ett öppet hem. När jag frågar servitören vad som behövs så svarar han och skrattar, räkna med uppåt 12- 15 miljoner. Men om jag inte har det säger jag. Då säger han. Börja be. Precis säger jag och tittar på min man. Jag längtar efter att göra något större och nu behöver mina visioner en utmaning. Är det helt tokigt kommer den inte att växa. Men om det finns en mening kommer den att falla i god jord. Kanske finns det ett hus här i Gamla stan som väntar på mig. Ingenting är omöjligt. Allting är möjligt. Kanske finns det någon här ute som tror på mig.

Hackerattack!!

Ni som har försökt gå in på www.mamager.se har förstås märkt attdet varit  något fel på sidan sen i går eftermiddag. Orsaken är att vi har blivit utsatta för ett hackerangrepp som gjorde att allt crashade och vår hostleverantör var tvungen att stänga sidan tills vi lost problemet. Ber verkligen om ursäkt. Det här är inte klokt!!

Nu är jag i alla fall tillbaka, men ska försöka snygga till eftersom jag förlorat alla inställningar på hur sidan ska se ut.

Pust!!

Vänliga veckan 

Vänliga veckan går mot sitt slut. Den här veckan infaller alltid i februari runt alla hjärtans dag❤️Så det är ganska lätt att komma ihåg. Jag menar förstås inte att vi ska bli slavar under alla påhitt, utan mer som en liten påminnelse om att vi inte ska glömma bort att berika varandra. Vänliga veckan påminner om möjligheterna att utmana sig själv att göra något extra för någon annan. Om inte annat är det en viktig insikt för annars förblir vi lätt i samma gamla hjulspår. Har du nu missat det här helt och hållet ska du inte gråta för det. Det finns fortfarande chans, veckan är nämligen inte slut. Jag kollade in Läkarmissionens tips eftersom det var de som startade den här veckan för 70 år sedan! Riktigt bra tips faktiskt❤️ Jag skrattar lite åt mig själv för jag har lyckats pricka in hela listan. Vilket mitt nästa steg nu blir vet jag inte, men det är så otroligt skönt och roligt att vara vänlig så jag tänker fortsätta så.

 Puss och kram och trevlig helg?

Dèjá  Vu

Gång på gång måste vi ställa oss frågan vad som är viktigt i livet. Om det nu är arbetslivet som upptar allt fokus är frågan ännu viktigare att ställa. För när jobbet är över så kommer förmodligen ingen att fråga efter dig. Vem är du då? Allt för många strävar efter en arbetsidentitet tycker jag. Folks första fråga är ofta, “vad jobbar du med” Som att har du inget intressant jobb, då är du förmodligen rätt ointressant som person också. Men det kan jag be att få tala om. DET ÄR INTE SÅ!!!

Mitt liv består mycket av att förgylla tillvaron med barn, familj och människor runt omkring. Bra, eller hur. Ibland gör jag nått litet jobb här och där. Ibland skriver jag.  Men jag kan också känna mig ledsen för att jag inte kommit in som en vanlig Svensson på arbetsmarknaden. Då krånglar jag och blir orolig för att ändå för tillfället acceptera att livet är som det är. Tills nästa gång känslan dyker upp. Förhoppningsvis har jag tagit ett litet steg framåt. Eller bakåt. Det är svårt att veta. Hur som helst är det viktigaste att livet rullar på för jag hatar stagnation. Därav är jag en orolig själ. Jag söker mig alltid framåt, annars är jag lugn. Vi måste kunna gå genom livets faser och klara av det.  Men vem är inte vansinnigt trött på allt ihop emellanåt? Det räcker inte ens att solen skiner, som idag. För jag vill något mer. Jag ringer till min man och han säger, att vad han än gör så har du Nina alltid sett det. Det är då jag kommer på det, så jag skriker högt: Du måste ÖvErAska mig och går inte det, då måste JAG börja överraska mig själv!!! Detta är en bra tanke, för nu kan jag som levt i 51 år få möjligheter till mina nya idéer, min nya inspiration och mer kärlek . Positiva tankar gör mig lyckligare.  Men det kanske inte går så lätt om det nu är tvåsamheten som också har tröttat ut mig. Ärligt talat vet jag inte vad det är som har tröttat ut mig. Allt är bara omtagningar hela tiden och jag söker större utmaningar. Men som förälder och 8barnsmor måste jag orka att allt lunkar på. Jag vet, allt har sin tid. Men det är så här jag känner det på riktigt. Men jag är ingen dålig människa för det.