Jag har upptäckt ebokens värld

I samarbete med Nextory så erbjuder jag dig att läsa e-böcker och lyssna till ljudböcker gratis en hel månad! Jag  har själv provat på och tycker mig fått mer tid för läsningen. Dels för att det alltid är så lätt att slänga upp en sida och för att jag nu slipper komma ihåg vart jag läste boken sist. Det här med e-böcker är jättepraktiskt och lättläst. Men också för att många har sin mobil närmast hjärtat, och därav kommer läsandet igång i ett mer kontinuerligt flow. Jag gillar verkligen Nextory.

Det är jättelätt att registrera sig. Du klickar bara på länken HÄR och fyller i dina uppgifter. Med kampanjkoden TALANGMAMMAN så får du det gratis en hel månad. Enkronan som dras från ditt kort får du tillbaka efter provmånaden. Ingen bindningstid och tänk vilket praktiskt sätt att få tillgång till tusentals titlar direkt i mobilen.

Jag fastnade i klassikern Orientexpressen av Agata Christie och sen tänkte jag lyssna på Martina Haags nya bok ”Det är något som inte stämmer”. Perfekt!!

_20160330_002553

_20160329_225648

_20160329_225901

_20160329_235829

nextory

Annandag Påsk 

  
I Stockholm har jag min familj. Efter några intensiva påskdagar är det dags att få vila ut och ja, då är påsken nästan slut. För visst är det så, att vi tycks höja ribban hela tiden för vad som ska hinnas med. Mitt i alltihopa tvingade jag min man att byta toalettstol eftersom den gamla gick sönder. För det är nästan omöjligt att vara uppåt 20 personer med en toa. Eller ingenting är väl omöjligt.  Det finns värre saker. Han fixade det iallafall. Jag är heller inte personen som spar på krutet. Här har vi haft smörgåsbord med springande gäster, fiskedamm, diskussioner och stoj intill sena timmen. Jag gillar tanken om det obegränsade och att leka. Den friheten är ett sinnestillstånd. Snart ska jag åka och klättra med några av kidsen sen ska vi på kalas och ikväll kommer några gäster. Många av våra vänner med utflugna barn har det betydligt lugnare. Men jag är inte där än. När jag tänker efter så vet jag inte om jag längtar efter det heller. Men hela påsken har jag gått och längtat efter något som jag inte finner ord för. Min väninna flög till Barcelona, en åkte till landet, andra har tränat. Det är då jag också känner att jag behöver vidga mina vyer lite. Inte bara same same även om min familj är världens mysigaste. Jag behöver alltså stanna upp samtidigt som jag behöver ut och flyga. Hur nu det går ihop. Men nu är det lunch så nu har jag inte tid att fundera mer. Följde förstås Kerstin Thorvalls serie med spänning i dagarna tre och trots att jag är helt annorlunda, kände jag igen mig så otroligt mycket. Kvinnor som vågar sticka ut passar mig extra bra. Här kommer några bilder hur vi har haft det under påsk?Kram 

   
    
    
    
    
   

Glad Påsk

??????????❤️????

God morgon! Sitter i mitt kök och funderar på hur många ägg jag ska koka. Hela huset sover. När jag var yngre åkte vi alltid hem till föräldrarna. Nu är vi så många och familjen så stor att det blir bekvämast att samlas här. Jag är en lyckligt lottad människa. Men jag tänker på de som inte får uppleva dessa festligheter. För mig är inte påsken ett lidande. För mig är påsken uppståndelse och glädje. Att nytt liv väntar. En del bryr sig inte om Jesus. Andra gör det. Jag är en av dom som fascinerades av Golgata redan som barn. Att en man erbjuder sig att ta på sig min synd, mina tillkortakommanden och brister. Vem gör det frivilligt idag? Av det lär vi oss att det alltid är den största gåvan här i livet. Att ge till någon annan. Att bli älskad villkorslöst och aldrig sluta att älska. Kärlek helar❤️ kram mor

Ps! kom ihåg de hemlösa eller någon ensam och koka ett ägg extra. Det ger också liv.

Hela världen står i blom

Vårkänslor 2

Hela  morgonen har jag lyssnat till Eva Dahlgrens nya låt, Hela världen står i blom. Helt plötsligt är det som om jag vaknar till nytt liv och jag hör hur mitt hjärta dunkar rött. Vi kommer aldrig att förlora. Det är det vi är oavsett vad jag känner. Alla dessa miljoner pixlar för oss som jag vill vara med i och fortsätta att lysa upp,  för allt som vi har. Jag erkänner att det ibland känns som om jag inte orkar mer. Jag vill ge upp ibland. Det är inte farligt att medge det. För att hitta nya vägar och inte kväva sin vilja behöver vi kanske välja på nytt. Jag vet mycket väl att jag lever med en fantastisk familj som jag själv varit med om att bygga upp. Kanske är det naivt att tro att det går att vara 100 procentig äkta och ärlig hela livet med alla. Men det är mer idiotiskt att inte försöka. Jag hatar känslan av tuffande tåg och när människor är självgoda och klappar varandra på axeln. Jag tycker vi ska våga fråga oss om vi fortfarande har samma mål. Om vi går efter samma karta. Min tanke lyser varm när jag känner att vi människor hittar varandra för då kommer färgen ofta tillbaka av sig självt.

Och till dig kära Eva, Tack! för din fantastiska känsla som gett mig ny kraft denna måndagsmorgon. Det gav mig ny glädje att till och med plocka fram mitt påskpynt ur skåpen?

Björkriset har redan börjat blomma. Kram

Hello actors

Ikväll har jag och min dotter lyssnat till fem av Europas största castings directors. En toppenkväll med tips och idéer om hur du kan ta din skådespelarkarriär till en ny nivå. Det var en mycket intressant kväll i ett fullsatt filmhus här i Stockholm.  Så otroligt inspirerande att träffa härliga människor med drömmar!


  
 IMG_3228.JPG

JA för fler JA

En del människor tycks tro att bara för att man är så kallad vuxen så ska vi klara allt själva. Men så är inte fallet. Vi behöver inte skynda oss att bli oberoende. Det kommer när det ska. När det gäller att få ett arbete på scen är det också en tillgång att vara just beroende. För det är genom att göra sig tillgänglig och beroende  av varandra som skapar att den där helheten blir så mycket större i sina dimentioner. Okej, jag kan ha fel men det är iallafall min uppfattning. Och det är lite så jag känt när jag levt med mina barn, när de vuxit upp tillsammans. Lite som i ett drama i ett skådespel har vi vuxit oss starka. Inte alla vet hur man får kämpa och idoget träna och repa och peppa. Ta klasser och göra sin läxa. Framgång kommer för det mesta inte över en natt utan den personliga utveckligen är en daglig utmaning. Men vad är framgång? Det viktiga är att få följa sitt hjärta, sin dröm. Att nära sin talang även om ingen annan ens tror eller sett den. Så ge aldrig upp!!!  Låt ditt inre leda dig att hitta nya vägar, nya former och kontakter. Idag när min äldsta son fick ett samtal om ett jobb han sökt hörde jag direkt på rösten att det var ett JA!!!  och all oro och känslor av misslyckande var som bortblåsta. Jag hörde hur min son var sitt glada själv och hur lyckad han kände sig. Det finns många vuxna som har rätten att göra sina bedömningar men att hamna nästan på målsnöret gång på gång kan ta knäcken på vem som helt. Tillsammans har vi kämpat för att inte ge upp. Idag  öppnades dörren till ett 4 månaders skådespelarkontrakt. Och det var som att för första gången höra: Titta mamma! Titta mamma jag kan gå. 

Sen ringde två till och bokade honom till andra jobb. Så bara några minuter bort är vi alla ett mått av tiden som vi måste förhålla oss till. Men just vid det här efterlängtade jaet lät vi den stanna och få känna efter att hårt arbete lönat sig. Grattis Matteus!!!  

Ps! Nu hoppas jag bara på att kunna hitta något för min extrapojke Saly. En riktig talang han med. 

 

Svensk Glaskonst Millesgården

Det står varje människa fritt att tolka konst. Jag vill här försöka dela med mig några av mina tankar och reflektioner som jag fick igår på Millesgården. Enkelt skulle jag kunna säga att jag blev drabbad av det sköna. Glas behöver aldrig förskönas det tycks alltid kunna visa upp sin skönhet ändå. Blicken tillåter dig många gånger att skåda rakt igen. Verk efter verk hänger prydligt uppsatta och de små lapparna talar om vem som skapat underverket. Millesgården är en vilsam plats men jag rusar liksom in. Mest för att jag var sen men också för att jag längtat hit sen sist jag var här. Det första som intresserar mig är ett par boxhandskar i glas, på vänstra väggen hänger utopererade organ nästan som en liten påminnelse om hur viktiga de är. Utan fungerande organ dör vi. Det finns också de som ser människoorgan som handelsvara. Först alltså ett slag på käften sen är det dags att vakna till verkligheten. Mina ögon fladdrar över rummet och jag låter det impulsiva styra mig.  Funderar på varför mina steg först väljer att bejaka mig själv i en glasskulptur, där jag ser mig själv upp och ned. Kanske finns det ett svar här. Men jag är inte här för att  tolka mig själv, hör jag mig säga till några damer brevid. Jag är här för att njuta. Varvid jag utbrister i ett  gapskratt för nu står jag helt plötsligt vid något som liknar en mans nedre region. Jag kan ha fel förstås. Men detta vapen står placerat mitt i rummet och jag kan inte låta bli att fundera på varför. Glasklumpen har intagit en central plats och har inte till avsikt att flytta på sig. Rätt typiskt eller hur? Det som retar mig lite är att den riktas mot den åttaarmade bläckfisken. Vilket för mig känns som en hemlig signal. Ett skott som kan döda. Varför vet jag inte. Dessutom sitter det uppstoppade döda glasfåglar i en gul fågelbur brevid, vilka inget hellre vill än att bli ihågkomna och älskade. Konstvandringen har nu alltså lyckats skapa ett liv i de döda tingen. Jag reflekterar med några tanter till och vi funderar högt. Vi skrattar.  Glasskulpturen med pärlhalsbandet iaktar rummet och skönhetens kraft har intagit mig. Båten tuffar iväg.  Det verkar finnas en strategi här. Medveten eller omedveten är frågan. Bakom nästa vägg och lilla trappan upp möts jag av fria fåglar. Jag tror det är svalor och då är budskapet fulländat. Jag sätter mig i soffan med de utsträckta glashänderna och tar in hälsa, rikedom, lojalitet och långa resor. Svalorna sägs ju komma flygandes med det och just nu är rummet uppfyllt. Dessutom har jag nu skapat min egna Picasso. Jag tycker också mycket om den röda fruktskålen.

 

IMG_2950.JPG

image

Självtillit är stor konst 

Ibland känns livet hopplöst och tungt. Jag säger; skjut mig i foten så åtminstone jag vet, var denna känsla av smärta sitter. Vänner, That’s life. Jag föddes i en taxi med navelsträngen om min hals. Har sedan dess burit denna ständiga ständiga kamp. Ibland funderar jag om kampen gör dess mening. Vem vill leva ett färglöst liv. Om livet är färg måste livet så målas. Utan färg ingen prisma. Utan prisma ingen gnista. Ibland funderar jag på om jag försöker återskapa ögonblick att åter födas, så stark är känslan att få skapa liv. Att ge liv. Ljus. Samhörighet. Det största vi kan uppnå med ett liv. När pressen är stor och tiden rusar iväg. Då vill lusten åter leka. Och nu kommer Våren. Allt detta hinner jag tänka när jag sitter som tant Grön på mitt lilla favoritcafé med knopp i håret.
  
  
  

En Prins är född

Sverige har fått en ny liten Prins och det gör mig jätteglad. Jag hade till exempel inte ro att kolla färdigt på filmen hemma när jag hörde nyheten. Nu har jag surfat runt och lyssnat på det mesta. Jag vet, fånigt för många. En del tycker inte att det passar sig att födas in i en Kunglig familj. Men jag älskar Kungahuset och älskar alla bebisar på vår jord. Redan imorgon får vi veta den lille Prinsens namn. Stort Grattis säger jag till Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel och lilla Estelle??