Öppet hus på Balettskolan

Igår var vi på Les Miserables. Bästa filmen någonsin!!! En mysig kväll med familj och vänner. Idag har vi tittat på klass – pas de deux! Efteråt åt vi pizza på vedugnen och tittade på ett hus i Bromma. Väl hemma bakar vi bröd, dricker te och latar oss. Nu ska jag gå och köpa lördagsgodis! Hej hopp

Inte inne längre!

På väg hem från ett föräldramöte möts man av stora högar. Det som var inne för en månad sen anses nu som skräp. Så kan det också se ut i modebranschen. Du ska hela tiden vara rätt. Men vem bestämmer det? Du är Du! och den som följer sitt egna förblir Bäst!

Les Miserables

Första gången jag såg en riktigt stor musikal var när vi precis hade flyttat till Stockholm i slutet på 80-talet. Jag var tjugofem år och satt på fjärde raden på Circus och såg Les Miserables med Tommy Körberg. Aldrig förr hade jag sett något liknande. Det kändes som jag hade kommit till himmelriket! Halleluja!

Nu kan det verka lite konstigt eftersom jag ändå alltid hade haft ett intresse för teater och det kulturella livet. Lite konserter och teatrar i Småland hade jag förstås gått på, men det var först då som jag riktigt tillät mig att bli uppslukad. Och så har det fått fortsätta…

Premiär på fredag och då ska vi gå!

Följajohn!

Nu förtiden leker knappt barn följajohn, iallafall inte våra. Sånt är för bebisar! som inte kan komma på själv säger lillebror här hemma. Äh! säger jag, det är en konst att följa en ledare. Det är bra att kunna. Men ingen av mina individualister håller med. Kanske tränar de på det i andra saker som i baletten. Det räcker liksom. Hur som helst är det nåt som är bra att kunna. Idag har jag själv varit den som lekt John. Jag har bestämt och visat vart skåpet ska stå med råge. Som det verkar nu så tog det skruv. Ska vi framåt så gäller det att gå där det där som man längtar efter kan få tag i en!! och det fick det. Livet är allt bra lustigt ibland och jag älskar ju surpriser. Wow! för sånna här dagar.

Mobbare måste fatta!

Jag är glad för att mina barn fattat vad som är rätt och vad som är fel. Att de vågar säga ifrån. Som när en klasskompis blir utsatt på nätet! Eller något annat som inte känns okej. Unga människor ska känna hopp och utmaningarna få andas livslust. Ungdomar är viktiga personer. De är ofta ärliga och gillar inte orättvisa. Det är en av anledningarna till att jag älskar tonåringar som inte mobbar. Tack för att ni säger ifrån när ni ser den osminkade sanningen. Så sätts mobbare på plats. Det är att bry sig.

Kram från mig

Googlat

Timmarna har rusat iväg idag. Dels så flög sonen tillbaka till Canada också var det matlagning och tvätt. Ändå en rätt lugn och fin dag. Kollar upp olika alternativ om vi nu ska sälja huset. Att googla tar sin tid men det är ett viktigt arbete. Att Checka upp innan och låta beslut mogna. Ikväll gjorde jag franska Galette till oss alla! Godnatt

Protect Your Confidence

Idag har det varit en sån där dag som behövs kanske lite oftare för oss än för de som inte är så många. En klassisk städdag helt enkelt. Tehilla flög till Oslo för att göra lite eftersync till filmen Victoria. Premiären är i Oslo den 1 mars. Då ska vi dit.

För de som är intresserade tänker jag publicera något från min bok Mamager här på bloggen.

 

Protect Your Confidence

En människas självkänsla byggs upp och utvecklas under lång tid. Den blir rotad när vuxna runt omkring inte är självupptagna utan accepterar sig själva och andra som de är. Det har jag fått lära mig. Därför är det sällsynt att mina barn tycker att jag är pinsam. Vi lever i en tid med högt tempo där man gärna vill se snabba resultat. Då gäller det att man är trygg med varandra om man vill kunna förmedla långsiktighet.

Som vi vet utvecklas alla barn olika snabbt och så måste det få vara. Mina barn ligger inte alltid i framkant när man skall träna in nya övningar. Det kan skapa en enorm frustration, när många kompisar har det så väldigt lätt för sig med nya saker. Men det är ingen katastrof om man inte har uppfattat allt på en lektion eller balettklass. Tiden att lära finns. Det slutgiltiga resultatet avgörs absolut inte av hur den trevande början är. Allt behöver inte gå snabbt. Var så säker. Är det något som de uppskattar att göra sätter det sig i ryggmärgen tillslut om man fortsätter att träna. Ni vet det där gamla goda ordspråket – ”övning ger färdighet”.

En av våra pojkar har fått jobba extra mycket med det här på grund av att han har dyslexi. Därför gick humöret upp och ner för han ville kunna betydligt fortare än vad han kunde. Vi kämpade tillsammans och jag ställde mig som en mur för att skydda hans känsla av att inte duga när den värsta berg-och-dal-banan kom i åttan och nian. Jag sa till honom:

”Om du tror att du är vid vägens ände, så skall vi släppa det här med dansen, här och nu. Men om du verkligen har något inom dig som du vill skapa och förverkliga, så går jag med dig.”

Då tog han min hand och sa: ”Ja, mamma, då kämpar vi vidare.”

Idag har han landat i sig själv på ett helt annat sätt och är en mästare på att se andra och gestalta det han känner i sin dans.

En hel del sådana här episoder skulle jag kunna fortsätta att berätta om. Andra har sjunkit ner i mitt undermedvetna, så att jag lätt känner igen tongångarna i stämningar och atmosfärer. Det är sånt här och liknande upplevelser, som jag tror gör oss till finkänsliga själar. Som kan tillföra något i rätt tid, när någon behöver det som bäst.

På sikt är det nödvändigt för en dansare att ha en bra självkänsla, annars är det omöjligt att kunna göra en bra rörelse. Skall jag stå på scen, så kommer jag att behöva veta vem jag är och tro på mig själv för att bättre kunna relatera till andra. Det skulle kännas meningslöst att vara en mamager och ha hjälpt sina barn att vara glada på scen om de inte har en naturlig glädje vid sidan om den.

Vilken väg de än väljer i livet, skall de kunna se på sig själva och veta att de duger. Här hemma har vi velat lära barnen att tycka om sig själva för dem de är. I och med nya kunskaper ökar självförtroendet. Det finns ett växande i att lära. Att vara duktig på att dansa, sjunga, måla, räkna matte eller att spela fotboll är roligt i sig och vill du att ditt barn skall tro på sig själv, så är beröm den bästa medicinen. Så har i alla fall vi upplevt det. De vet så väl hur de ligger till i förhållande till andra, så det är ingen mening att luras och säkert kommer du att få höra att det bara är för att du är deras mamma eller pappa, som du säger att de är bra. Men fakta är att du menar det också. Så fortsätt att uppmuntra i alla lägen. Själv uppskattar jag alla snurrar som visas upp här i köket. Det går alltid att bli bättre, och vissa dagar är potentialen till förbättring desto större, men som mamma vill jag inte ha den infallsvinkeln. Korrigerade blir de tillräckligt mycket av sina lärare i alla fall. När vi själva sätter upp en show av något slag, är det självklart att jag är lite tuffare som mamager än som mamma på detta område. Då har man ett ansvar både för publiken och för barnen. Ingen blir glad av att göra dåligt ifrån sig.

Ärlighet varar längst och det är absolut inte meningen att uppmuntra barnen till att bli några Florence Jenkins. Många känner säkert till den sanna historien om en rik flicka vars högsta dröm var att bli operasångare trots att hon var fullständigt tondöv (ja, det finns sådana, men de är ytterst få). Hon betalade de dyraste sångpedagogerna, skaffade sig en egen pianist och hyrde en hel teater för att framföra sina arior. Det lät så förskräckligt att folk satt och duckade i bänkraderna och vred sig av skratt, men hon fick i alla fall förverkliga sin dröm, men då kan man undra om drömmar alltid är så bra.

Beröm skall inte användas som maktfaktor. Det finns ju inte någon människa som är störst, bäst och vackrast i alla fall. Det är bara egoister som tycks tro det. Men det är inte beröm som skapar egoister. Det är snarare brist på beröm som gör det, för man blir en sådan människa som man blir bemött. Den som får mycket beröm kommer också att kunna berömma andra.

If you don’t know, who knows?