Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /customers/4/5/a/mamager.se/httpd.www/wp-content/plugins/wp-social-sharing/includes/class-public.php on line 81

Ett helt nytt år med nya möjligheter. Nu gäller det att livet inte stannar upp vid bra tankar utan att det också blir ord och handling. Att kunna fortsätta tro på den bild jag målat upp.

Vi som inte brukar skriva listor eller ge nyårslöften speciellt ofta kanske borde börja göra det, men jag hatar listor. Det borde finnas andra sätt att fokusera på det man vill uppnå. Jag vet att det bara är genom delmål som man kommer framåt. Jag håller fast vid att det ändå går att tänka på allt bra som har hänt och händer i stället för att behöva skriva ner allt. Här är kruxet. Jag vill hellre prata om de positiva möjligheterna än det motsatta, samtidigt anses man mer trovärdig om man delar med sig av motgångarna snarare än av framgångarna. Samtidigt skall man lära sig av sina misstag, men vad är vitsen med att basunera ut dem?

Jag kan säga att det nu avslutade året har varit ett roligt år, men som vanligt har jag inte haft så mycket tid för mig själv och därför faller jag på första punkten, eftersom många av de där coacherna anser att just det är nyckeln till förändring. Det har fått gå ändå.

Inför 2011 tycker jag att jag borde knalla upp till något produktionsbolag eller SVT och säga ”Här har ni oss”. Så prio 1 för 2011 är att våga kasta sig ut. Längtar du också efter det, så föreslår jag dig att se dig själv i det där drömprojektet, livssituationen, bjuda på dig själv för då kommer det en uppsjö av kreativa lösningar.

2011 är det året då jag tänker vara stolt över att mina barn får vara ”ett bidrag till svenskt kulturliv”, som det stod i Rufus rekommendationsbrev från koreografen Per Isberg.

För att ha varit uthålliga har det krävts mer än dårskap. Som nu i julas när vi mitt i julfirandet i Småland fick packa ihop oss och åka hem. Tre av barnen skulle infinna sig kl 11.00 dagen efter annandagen på kungliga Operan i Stockholm. Det var en order. Bra var att vi ändå hann med sista släktkalaset och lyckades dra hem en släpkärra full med vedklabbar, som är dyra som guldtackor här i Stockholm. Sen har rep och föreställningar avlöst varandra hela veckan. I kväll var sista julföreställningen av succén Nötknäpparen.

God fortsättning till alla!

Jag tänker fortsätta att ha mina förhoppningar.