Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /customers/4/5/a/mamager.se/httpd.www/wp-content/plugins/wp-social-sharing/includes/class-public.php on line 81

Nästan alla människor jag känner har en historia att berätta. När det väl kommer till kritan finns det något intressant bakom fasaden. Livet innehåller inte alltid stora paradnummer. Men jag tycker i alla fall att det finns ett värde i att spegla den vanliga människans liv. Det är så mycket som händer och jag måste erkänna att jag faktiskt känner mig lite gammal ibland, men det är förstås kluvet för å ena sidan intalar jag mig själv att efter femtio skall jag bara göra en sak i taget, för att i nästa minut röra i alla grytor samtidigt. Jag har egentligen ingen ursäkt för att inte sätta mig ner och skriva eller att flanera runt i stan och gå på museum.

Det känns som jag har sagt det mesta. Så trist och vanlig är jag. Det som däremot gör mig glad är alla kontakter jag får i samband med att vi just är med i Sveriges skönaste familjer. Unga människor som känner inspiration och att vi är levande och uppriktiga. Uppenbarligen måste det här med att man vågar drömma skina igenom. Och har vi inte lyckats med något annat så har vi i alla fall lyckats ge våra barn förmågan att tro att saker är möjligt. Ingen människa borde få känna sig oduglig när vi väl har kommit till jorden och blivit utrustade med oanade möjligheter.

Det här med att förverkliga en dröm och att ta nya avstamp brukar höra till nyårslöften, men jorden fortsätter varje dag att snurra runt solen, så den dagen att starta om kan lika gärna vara idag.

Jag tror till och med att TV-teamet lyckats fånga det här i köket hur jag hoppar upp och ner, flyger upp på stolar och laddar för att peppa mig själv till att våga flyga. Det kommer förmodligen att verka helt snurrigt och galet. För mig räcker det om det är roligt och piggar upp någon.

Här är lite bilder från gårdagens Halloweenfest här hemma. Just nu är Alpha och Tehilla hos grannflickan och är på spöktåg i deras farmors gamla källare. Buh!

Alla hade gjort sina egna skräckpizzor och Junior hade dessutom rullat korvfingrar. Sen serverades det läskigt bål! Inget specillt märkvärdigt utan sånt som vanliga människor hittar på.