Innan filmens sista bild skall tas, håller Pernilla ett tacktal till Tehilla, som nu har gjort sin sista scen. Om någon timme är hela det här äventyret över, men det kan lika gärna vara början på ett nytt. Ingen vet vad den här rollprestationen kommer att innebära. Det är inga snåla ord som når denna fjortonårings öron och hjärta. Alla blir lite smått rörda. Det går ett sus genom filmteamet för vad flickan Leena har åstadkommit. Nu sitter hon i soffan i filmkompisen Åses lägenhet. Tehilla blir smått generad över regissörens kärleksförklaring.
Så vill jag säga till dig som hoppas och drömmer om något speciellt med livet; att gå på din intiution, så kommer du förr eller senare att hamna i det du är tänkt för. Om du har hittat något som både gör dig själv och andra glad, är det sannolikt en bra väg.
Det är inte alltid så att det är nu eller aldrig som gäller, även om man kan få en känsla av att det är så. Men det är bra att man har lite av det så att man kan fokusera starkt på arbetet. Det är ju oftast nu-et som gäller för barn. Det är utifrån det som vi har gjort våra val och även hamnat i en filmproduktion med en stor familj.
Självklart hoppas vi nu att Svinalängorna skall ge ett hopp för den som behöver det, och ringar på vattnet. Det här är ingen dussinfilm.
Tack alla vi ses snart!
Nu är vi hemma igen och jag upptäckte den sköna känslan av att stå still i en rulltrappa.